Min första skolfröken hette Göta. Hon var ung, vacker, korrekt och ambitiös. Vårt klassrum fanns i ett charmigt trähus på sidan om den riktiga skolan. Man kan säga att det huset var det motsatta vår fröken: gammalt, skevt, med en trappa upp till övervåningen som man blev vinglig av att gå i. Varje morgon spelade vår fröken Göta en morgonpsalm på skolorgeln, jag tror det var ’Din klara sol går åter upp …’ (ordning och reda i klassrummet, minsann!) När vi började 2:an fick vi flytta till en nybyggd och modern skola. Å, vad jag saknade det själfulla, gamla skolhuset (men inte morgonpsalmen)! Bilden föreställer min fröken Göta som jag minns henne. Och Göta (eller Götilda) är den feminina formen av Göte, som betyder ’götisk man’ och då bör ju Göta helt enkelt vara en kvinna från Götaland!
My first school teacher was called Göta. She was young, beautiful, accurate and ambitious. Our classroom was in a charming wooden house on the side of the ordinary school. You can say that the house was opposite our teacher: old, warped, with a staircase to the upper floor which we kids became wobbly to walk in. Every morning our school teacher played a morning hymn at the school organ, I believe it was ’Your bright sun goes up again …’ (orderliness in the classroom, indeed!) When we started 2nd grade we had to move to a newly built and modern school. Oh, how I missed the soulful, old school house (but not the morning hymn)! Below is the picture of my teacher Göta as I remember her. Göta (or Götilda) is the feminine form of Göte, which means ’a man from Götet’ (the south of Sweden).